Buxton- förväntan och rädsla

Imorgon är det två veckor tills jag lämnar Sverige för Buxton. Buxton är en liten ort som ligger någonstans i mitten av England, strax under Manchester. Buxton har ca 20000 invånare och byn är enligt Wikipedia mest känd för sitt operahus och sina varma källor..

I Buxton ska jag stanna i tio månader och jobba som volontär på ett slags krisboende för familjer, som inte klarar av att bo själva. Som jag har förstått det så kan det handla om missbrukare och hemlösa som får komma och bo där med sina familjer under en tid. Främst är det mammor och barn som bor där. Mina uppgifter där kommer bl.a vara att hjälpa familjerna med vardagliga saker som att städa och tvätta men organisationen har också workshops för föräldrarna, barnaktiviteter och en farm. Så jag kan nog få göra lite vad jag känner för. Mjölka kor kanske inte är så fel ändå..

Från att jag bestämde mig för att åka iväg i år så har allt känts väldigt bra och rätt. Jag har varit väldigt trygg i mitt beslut och jag vill tro att det därför är meningen att jag ska vara i Buxton i år. Jag vill tro att tryggheten kommer från Gud och jag vill tro att det är han som leder mig till detta.

Jag hoppas verkligen att det kommer kännas rätt också när jag kommer dit, jag har väldigt höga förväntningar och jag är rädd för att det inte kommer bli så bra som jag tror. Jag är rädd för att det bara kommer vara lagom, lagom roligt, lagom utvecklande och lagom spännande.
Jag vill inte få känslan av att jag slösar bort ett helt år.

Men, men, nu kan jag inte vända om, så jag får bara åka dit och se. Sjukt spännande!